Medan jag sitter fast här i södra länken inser jag att det är höst och alla andra känner precis som jag att det är några grader för kallt för kommunal trafik.
Jag har insett att jag antingen måste ta bussen eller börja åka tidigare hemifrån.
Betraktelser, Tankar & Åsikter
Dödsstraffet är egentligen en ickefråga i Sverige, det kommer aldrig införas dödsstraff och jag tror i ärlighetens namn att människor överlag inte vill ha dödsstraff som strafftillämpning i Sverige. Troy Davis som idag avrättas i delstaten Georgia har skapat internationell debatt kring dödsstraffets vara eller icke-vara. Även vi i Sverige, en av världens topprankade demokratier, diskuterar huruvida dödsstraff är en bra straffmetod. Till min förvåning finns det idag, 2011, människor i Sverige som förespråkar dödsstraff. Vad ska man säga? Finns det människor som Breivik finns det människor till allt.
”Offret får inte upprättelse”
Jag har hittills aldrig stött på ett argument som får mig ett ens fundera på om dödsstraff skulle vara bra att återinföra. Inte ett ända. Det vanligaste argumentet om öga för öga är antagligen även det sämsta argumentet. Har ni lät Shakespeares ”Lika för lika”? En pjäs som man säkert kan tolka olika men min tolkning var att i slutändan så berövar man någon sin bror, syster, partner eller barn. Det finns inga vinnare när det kommer till dödsstraff. Offret får inte upprättelse, tröst eller sitt liv tillbaka för att förövaren dör.
”Vi pratar om att beröva någon livet”
Jag kan förstå och sympatisera med tanken om att man under sorgearbetet vill ha hämnd på den som gjort en illa men är det verkligen bra argument för att beröva någon annan livet? Ska vårat rättssystem agera hämnd-institution? Ska straffets ända funktion vara att återupprätta heder till offret och dess anhöriga? Om dödsstraff är det bästa staten skulle kunna ge offret är det staten som är offrets största motstånd i sorgeprocessen. En persons behov av hjälp ska aldrig bekostas av en annan person välfärd.
Ett intressant argument jag faktiskt inte hört tidigare var att om man ska se dödsstraff som mord ska man även se fängelse som frihetsberövning och böter som stöld. Jag anser inte att argumentet håller, fängelsets syfte är att avskräcka och skydda allmänheten mot farliga individer, syftet med böter primärt att avskräcka från brott. Dödsstraffets syfte är förvisso också att avskräcka men gör ett väldigt dåligt jobb att faktiskt avskräcka människor från att begå brott. Sedan får vi inte glömma att vi faktiskt pratar om att beröva någon livet, är det verkligen värt det? Det få positiva aspekterna som kommer med dödsstraff är inte i närheten av de negativa.
”Argumentet om öga för öga är antagligen även det sämsta argumentet”
Det finns alltid en risk att en person döms för att brott den inte begått. Döms personen till böter får personen pengarna tillbaka, döms han till fängelse så får han förvisso inte tiden tillbaka men han får trots allt sin frihet och kompensation. Vad får personen som avrättats? Vad fick Timothy Evans?
Inskaffat en ny laptop till min Mumindal. Jag kallar det Mumindal eftersom alla datorer jag har är döpta efter karaktärer i Mumindalen. Mitt problem nu är att det ser väldigt fånigt ut när jag, som är ett absurt litet exemplar av människa, går runt med en 17″ laptop som täcker halva mig. Jag försöker ignorera blickarna. När man brummat i en flerfärgad 740 med en allt för många bucklor på sig är man van. Alldeles för van.
Har även införskaffat mig en extern hårddisk (WD-elements) på 1TB med USB 3.0. Så nu kan jag föra över allt från Snusmumriken och faktiskt göra slag i mina hot om formatering om han inte sköter sig. Man måste visa vem som bestämmer!
Jag är medveten om att jag har fler datorer än jag behöver, jag har bara så svårt att slita mig ifrån mina datorer. Jag lever i förhoppningen om att jag kanske kan fixa datorn och göra den högpresterade igen. Vissa kvinnor försöker fixa karlar, jag försöker fixa datorer. Vi har alla vår börda att bära.
Tillämpning av dödsstraff är ovärdigt en civiliserad stat. Jag är så starkt emot dödsstraff att jag vill hävda att inget land som har och tillämpar dödsstraff kan klassa sig som fullt ut demokratiska.
Imorgon avrättas den amerikanske Troy Davis vars skyldighet till dådet starkt ifrågasatts. Man kan tala om rimlighet, sannolikhet och eventualitet men i slutändan handlar det om att beröva en individ livet. Är det okej att mörda?
För att på kunna förespråka dödsstraff måste man först anse att det är okej att mörda en annan individ under vissa omständigheter. Men vad är det som avgränsar orättfärdigat mord mot rättfärdigat mord? Är det rättfärdigat även om en oskyldig individ avrättas?
Betraktelser, Tankar & Åsikter
Under en diskussion kom ett tyvärr allt för återkommande tema om Islams alla negativa sidor upp. Med Sverigedemokaraterna i riksdagen, den misslyckade integrationen i Rosengård och Norska tragedin 22 juli detta år kommer Islam-frågan om och om igen upp på tapeten. Denna gången rörde frågan huruvida det var okej enligt Islam att slå sin fru. Eftersom det enligt Koranen är okej att handgripligen tillrättavisa sin fru blev det ett ramaskri kring att Islam minsann inte var lämpad i västvärlden eller andra civiliserade samhällen överhuvudtaget (i barbariska länder är det okej att slå sin fru däremot).
Jag kan inte låta bli att känna att diskussionen är lite fattig på övergripande analys. Först och främst måste man ta två saker i beaktande när man analyserar religiösa texter: När och i vilken kultur de uppkom samt i vilken utsträckning de religiösa texterna tillämpas av gemene utövare.
”Det finns många passager i Bibeln som uppmanar till värre öden än så”
Tillbudet att slå sin fru är inte unikt för Islam, långt innan Muhammed ens satte sin fot i Medina fanns redan skrifter som uppmanade män att bruka våld mot sina bråkiga eller otrogna fruar. Det finns många passager i Bibeln som uppmanar till värre öden än så; stening, våldtäkt, styckmord bland annat. Det sistnämnda var av en gruppvåldtagen kvinna. Dessa skrifter uppkom under en tid och kultur där det var kutym att slå sin fru, slav eller sitt barn. Lagar och socialaregler såg helt annorlunda ut. För övrigt vill jag att ni funderar på att det var lagligt fram till 1965 att våldta sin fru i Sverige. Att aga barn avskaffades för 30 år sedan.
”Lagar och socialaregler såg helt annorlunda ut”
Ska vi gå renodlat på den religiösa texten så är inga av världsreligionernas religiösa skrifter särskilt lämpade i civiliserade samhällen. Men vi pratar aldrig på kristendomen och Bibelns alla märkliga passager. Detta avfärdar vi med motiveringen att de ej tillämpas, folk slår inte sina barn eller styckmördar sina våldtagna fruar. Tack och lov. Men hur väl tillämpas våld mot fru i Islam egentligen? Och nu räknar vi i Sverige för annars måste vi gå in på alla märkliga kristna samfund i USA som förespråkar polygami, hustrumisshandel och våldtäkt mot minderåriga. De flesta svenska muslimer slår inte sina fruar i högre utsträckning än andra religiösa grupper alternativt icke-religiösa.
De flesta män som slår sina fruar gör det inte för att religiösa skrifter säger att det är okej, de kan möjligtvis motivera sitt handlade för att själv känna sig bättre med att det faktiskt är okej enligt en väldigt, väldigt gammal skrift men de slår sina fruar för att de antingen blivit uppfostrade med att få slå kvinnor eller svagare individer, de är påverkade eller så är de helt enkelt inte särskilt snälla killar.
Vilka skäl är giltiga skäl till abort?
En tråd på familjeliv fick mig att fundera på abortfrågan och hur det i regel alltid uppkommer inkonsekvens bland känsloargumenten när man i grunden faktiskt diskuterar en sakfråga.
I Sverige har vi fri abort fram till vecka 18, det är det som jag kommer diskutera nu så det inte uppkommer missförstånd. Jag är medveten om att mellan vecka 18 och 23 krävs det synnerliga skäl. Fri abort innebär att en kvinna får utföra en abort utan att uppge skäl. Orsaken bakom aborten är hennes egna och inget som varken du eller jag har att göra med.
”Hur många kvinnor kommer vi behöva hitta i motell med galgar uppstoppade i livmodern innan vi inser att det inte riktigt funkar?”
Men då och då kommer det alltid upp någon som vill lägga in modifikationer i den fri aborten. ”Jag är för fri abort men…” börjar de alltid med. Det är nu inkonsekvensen kommer in. Det är okej att utföra abort på ett foster som är oönskat på grund av ekonomiska förhållande eller osäkerhet i relationen. Men det är inte okej att utföra abort på grund av downs syndrom eller andra handikapp. Det är okej att utföra en abort, i vissa fall även två, men inte tre aborter. För abort ska ej användas som preventivmedel.
Jag undrar lite varför det spelar så stor roll? Hur kan de första fostrets existens vara obetydlig men inte det tredje? Hur kan det helt plötsligt uppkomma en gräns? Jag kan inte förstå dessa lol-liberalers argument alls. Ska barnet vara ett straff för moderns slarv? Nu har du gjort två aborter så nu får du inte göra några mer utan du får helt enkelt ta det här barnet och lära dig att sex ger konsekvenser. Hur många kvinnor kommer vi behöva hitta i motell med galgar uppstoppade i livmodern innan vi inser att det inte riktigt funkar?
Fri abort är inte fri abort om man lägger in modifikationer. Och fri abort är inte fri abort om man blir tvingad att uppge skäl. Det är viktigt att inte behöva uppge skäl till varför man vill utföra en abort. I de fall där kvinnan blivit våldtagen och ej vill berätta det ska hon inte bli tvingad bara för att hon vill abortera fostret. Jag är absolut för att kvinnor ska anmäla våldtäkt (försök inte ens vrida min diskussion dit era rövhattar), i en utopi skulle varje våldtäkt bli anmäld.
”Det handlar om att kränga er moral på andra”
Men jag anser inte att en kvinna ska bli tvingad att berätta eller anmäla mot sin vilja. Det är bland höjderna av integritetskränkande. Ingen ska, varken du, jag eller staten, tvinga en kvinna att berätta om ett överfall hon inte ännu bearbetat. Detta blir ett reellt faktum om vi lägger in ”skäl-modifikationen” i abortlagstiftningen.
Och slutligen så handlar det inte om fostret, då skulle ni vara emot abort överlag och det vet ni. Och ni bryr er verkligen inte om kvinnan, då skulle ni respektera hennes val. Det handlar om att kränga er moral på andra och tvinga människor att leva efter era värderingar.
Det är lite fascinerande hur rätten och samhället ser på våldtäkt egentligen. Jag har funderat på detta fenomen ett tag och när jag såg artikeln från Aftonblandet om att rätten ansåg att 13-åriga flickan borde gjort mer motstånd kändes det dags att fundera mer konkret på vad det egentligen innebär.
När det kommer till kvinnor vs. män i kroppsstyrka vinner i regel männen. Det är inte så mycket man kan göra åt den saken tyvärr, det är så biologin skapat oss. Så i de fall en kvinna hamnar i slagsmål med en man är sannolikheten ganska stor att mannen vinner.
”…inte säga nej utan helt enkelt bara ge honom ett ordentligt knä i skrevet.”
Det finns, hårddraget, två saker en kvinna kan göra om hon blir våldtagen: Kämpa emot för kung och fosterland eller försöka överleva bäst du kan genom att skydda huvudet mot slag. Det är här det nu börjar skilja sig beroende på om kvinnan vill öka möjligheterna till fällande dom eller sin egen överlevnad.
Minns ni två av våldtäktsfallen med hagamannen? Där kvinnan gjorde kraftigt motstånd varpå gärningsmannen trappade upp våldet till den utsträckning att brottsfallet rubricerades som mordförsök. Det är här rättsapparaten börjar bli sjuk. Det krävs att gärningsmannen nästan slår ihjäl dig för att det ska uppfattas som du egentligen inte vill. Då kan man gå med på att mannen borde förstått att du egentligen inte vill. Förutsatt att du tidigare inte varit användare av bdsm, då kan du inte bli våldtagen egentligen.
”då kan du inte bli våldtagen egentligen”
Vad är då kontentan? Om du som kvinna vill öka dina chanser att överleva ska du inte slåss för kung och fosterland. Vill du öka dina chanser för en fällande dom ska du slåss av bara helvete, helst se till att gärningsmannen får med sig en bit av ditt öra.
I fallet med den13-åriga flickan hade flickan sagt att hon ej ville ha anal sex, detta kom både upp tidigare i msn-korrespondens och under själva samlaget. Gärningsmannen ska ha uppfattat att hon inte ville, eftersom hon sa så, men inte trott att hon egentligen inte ville. Och här kommer vi till en märklig vändpunkt i kommunikation mellan två parter. Eftersom män, enligt rätten, inte kan förstå ett nej (=lägre intelligens än en 3-åring) krävs det att man tar till med kraftigt motstånd för att visa sig ovillig till samlag. Bra då vet jag, nästa gång min partner vill ha samlag och jag inte riktigt känner att jag är sugen ska jag inte säga nej utan helt enkelt bara ge honom ett ordentligt knä i skrevet. Det räcker väl som kraftigt motstånd?
Minns ni den underbara tiden när man satt och designade med tables? För er som inte gör det är detta kanske inte lika roligt, själv brukar jag tracka Teatergruppen för detta med jämna mellanrum.
”Divvar kommer aldrig bli stort, det är mycket bättre att designa med tables”
Det var vid 2004 som jag började designa på riktigt och verkligen sätta mig in i webbdesign med allt det som hörde till. Det var innan det här med bloggar var sådär jättestort utan man hade en egen statisk sida där man postade recept och annat småpill man kunde hitta på. Jag minns att jag hade en kalender designad i tables med inlägg för varje dag och söta som ikoner med tvättmaskin (när jag hade tvättid), tårta (när någon fyllde år) och muffins (när jag hade bakdag). Fanns säkerligen fler ikoner för andra tillfällen, när man skulle handla, städa, bajsa, bada osv.
Vid 2005 upptäckte jag div-design. Allt bygga upp sidor med div-element. Jag berättade detta för Teatergruppen som var snabbt med att avfärda det hela med divvar. ”Divvar kommer aldrig bli stort, det är mycket bättre att designa med tables”.
Detta har han fått äta upp minns tio gånger på sex år.
Oavsett om du sitter med en klar templet-design från något bloggvertyg eller vill skapa en webbplats helt från start är det en god idé att känna till grunderna i stilmallen och veta i vilken ände man ska börja.
En sida kan vara uppbyggd på flera sätt, min imaginära webbplats som jag ska använda som exempel är uppbyggd med ett sidhuvud (head), en sidopanel (sidebar), en innehållsdel (content) och sist en sidfot (footer). Jag och min sambo har debatterat kring vilken ordning man ska skriva de olika reglerna i stilmallen och egentligen spelar det ingen roll. Oftast blir det lite olika.
Först tänkte jag visa hur min imaginära webbplats ser ut på dess index-sida (index.html):
Detta skrev jag upp för att visa lite i vilken ordning det kan vara bra att tänka. html kommer först och sedan kommer body som omsluter hela fönstret. Allt som ska visas i fönstret omsluts av body-taggen. Wrapper omsluter själva sidan. Resten är div-id:erna för respektive del (header, sidebar, content, footer).
Det är bra att ha en sådant här struktur när du startar så du vet med vilken div-id du ska starta.
För er som studerat biologi på gymnasiet eller helt enkelt inte är helt tappade bakom flötet vet att barn ärver attribut (utseende) från sina föräldrar. Precis så fungerar det även inom css. Stammfadern av allt som ska synas i webbläsaren är body-taggen. Alla taggar har arv från body-taggen. Sedan kommer diverse taggar i ordning efter det. Det kommer garanterat spara dig lite tandgnissel om du lär dig lite kring arv och hierarki.
Det finns vissa modifikationer med denna bild, en sida behöver inte starta med en div-tagg men eftersom min imaginära sida ska starta med en wrapper så tänkte jag ta med den ändå. Sedan kommer p, img, ul ol och h1. img-taggen är ett inline-element så den ärvs från p, dock tog jag den för sig själv eftersom img-taggen inte nödvändigtvis behöver omslutas av ett p och i de fall p ej omsluter img ärver inte img.
Det finns vissa saker som alltid ärvs och andra saker som aldrig eller sällan ärvs. Saker som alltid ärvs är font och font-color. Saker som aldrig ärvs är margin, padding och floats. Men kan säga att det som hör till text-attribut ärvs medan det som hör till positionering i block-element aldrig ärvs.
OBS. Det är viktigt att hålla reda på arv när du stilar med relativa element som em och procent. Har du specificerat div-content med 80% textstorlek och sedan specifierat p med 80% så kommer den egentliga storleken på p vara 80% av contents 80%. Alltså 64%, detta är något som kan ställa till väldiga irritationer om man glömmer bort hierarkin.
Detta är antagligen lite överkurs men jag tänkte skriva lite kort om vad kaskaden är. Kortfattat är kaskaden varifrån stilarna kommer ifrån. Mer kortfattat än så går det nog inte att få det.
Du kanske har tänkt på att saker som b, p, a (vanligtvis stilad skitfullt) och listor är förstilade. Denna stilen finns vanligtvis redan i webbläsarens standardformatmall. Det är den som är absolut överst i den ordning som webbläsaren väljer att hämta formateringen. Detta är specifikt störigt för alla som sitter med I.E. Så här ser ordningen ut:
Användarformatmall används vanligtvis av de som har nedsatt synfunktion och/eller färgblindhet. Det flesta av oss ställer inte in något specifikt i användarformatmallen så jag tänkte hoppa den helt. Sedan efter har vi det som är lite mer intressant för de som vill arbeta med hemsidor, nämligen stilmallen. Grundprincipen är alltså att om vi har taggen p som är specificerad med arial i stilmallen men en inbäddad stil har p specificerat med verdana kommer p att visas som verdana. Är dock inget specificerat i varken den inbäddade stilen, stilmallen, användarformatmallen kommer p att visa Times eftesom det är standard för alla webbläsare. Vi kan ta ett konkret exempel med p-taggen.
Texten kommer i detta fall vara röd förutom på de inline-element där texten blir blå. Det finns även en hel del andra regler kring kaskaden som jag inte riktigt har lust att förklara just nu, vi tar det vid ett senare tillfälle när vi kommit mer in på klass-attribut osv. Men tanken bakom detta är först och främst få er att uppmärksamma formateringen webbläsare går efter och förklara lite kortfattat varför viss formatering kan se latjo ut beroende på vilken webbläsare ni använder. Detta är specifikt synligt när det kommer till margin och padding har jag själv märkt.
Man man kan använda ”resetters” om man vill knäppa webbläsare på näsan och designa lite mer fritt. Det finns en hel del olika resetters som funkar mer eller mindre bra. Den jag använder ser ut som följande:
Jag tycker att den funkar ganska bra och ni her helt fria att den den om ni själva vill ha en resetter.
Denna funkar även men jag skulle vara lite försiktig med den, denna tar nämligen bort allt, verkligen allt. Den kan bli lite onödig markup bara för att specificera b/strong som fetstil.
Hur vacker var inte den övergången? Jag är nästan lite stolt över mig själv. Min svensklärare skulle säkerligen vara stolt över den övergången. Men nu ska jag skriva om onödig markup som så många kanske inte funderat kring. Det finns två bra anledningar till att effektivisera sin markup först och främst är det mycket lättare att hitta i en stilmall som har ordning och reda, för det andra så tar mindre information i stilmallen mindre plats. Låt oss beskriva det hela med ett exempel:
Du äger en butik som har ett förråd, i ditt förråd har du din inventarier. Du betalar naturligtvis hyra för detta förråd (för er som inte hänger med så drar jag en allegori mellan förråd och webbhotell/server). Du kan antingen slänga in alla dina lådor huller om buller vilket kommer resultera i att färre lådor får plats än om du hade organiserat lådorna och staplat dem, samt att du kommer få svårt att hitta bland alla dina lådor.
Det kan vara svårt att i början veta vad som är onödigt och inte, därför tänkte jag inte gå in närmare på det nu. Sedan kan tilläggas att det går att ta det här med onödig markup lite för extremt. När du börjar kompromissa på din vision för att spara markup har du helt och hållet missat poängen med att designa.
Eftersom hela arbete ”Maktbalans i EU – subsidiaritet och suveränitet i Lissabonfördraget” skulle vara alldeles för stor att publicera här så får ni istället läsa slutsatsen som är tillräckligt kort för att folk ska orka läsa. Läs mer
Äntligen är den nya designen här, väntar man på något gott väntar man aldrig för länge. Min tanke men denna design var att försöka få fram min förkärlek till typografi utan att göra designen för rörig och ansträngande att titta på. Läs mer
Det bygger inte på förnuft eller rationalitet. Utan det bygger på en fördom djupt förankrad i människors allmänna sinnesbild. En fördom som bygger på okunskap. Okunskap som hot för demokratin. Detta är allvar. Läs mer
Språkriktighet behövs för att förstå en text men behövs alla regler? Vilka skrivregler har någon egentlig betydelse för läsbarheten och vilka regler följer vi enbart för att det är rätt? Varför väcker språkriktighetsfrågor sådant debatt? Läs mer
