miLLus

Lyckan att skiljas

Litteratur, Tankar & Åsikter

Why do you keep a coming around
Playing with my heart?
Why don’t you get out of my life
And let me make a new start?
Let me get over you
The way you’ve gotten over me

Happy, happy – en bok om skilsmässa av Maria Sveland och Katarina Wennstam

I lördags snubblade jag på en bok medan jag utförde min sedvanliga fönstershopping i Akademibokhandeln. ”Happy, Happy – en bok om skilsmässa” av Maria Sveland och Katarina Wennstam. Jag stod länge och funderade kring boken. En del av mig ville köpa den medan en annan vägrade erkänna att det faktiskt finns tankar och känslor som jag behöver sluta förtränga och förstå.

Som kvinnlig huvudroll i en pågående skilsmässa har jag upptäckt möjligheten i det enligt mig själv tidigare omöjliga fenomenet: att vara ensam samtidigt som man är socialt belamrad. Hel ensam i känslorna och tankarna men helt omgiven av människor som vill beklaga sorgen för mig, fråga hur det nu ska gå med allt och klappa mig nedlåtande på axeln medan de skakar på huvudet åt mitt misslyckade äktenskap.

”Jag är lyckligare”

Jag kunde känna igen mig i boken och fick faktiskt en hel del tröst i att jag inte var ensam i de känslor jag själv kände. Att mitt dåliga samvete gentemot mina barn var helt naturliga men att barnen inte skulle vara lyckliga med två olyckliga föräldrar. Det funkar inte när två personer knappt kan vara i samma rum utan att bli bittra och irriterade på varandra. Boken fick mig att inse att trotts att jag kände som jag gjorde var det okej, och en skilsmässa är inte alltid av ondo.

Det är lite märkligt hur heligt äktenskap egentligen är, hur det ställs andra krav på sin partner än på sina vänner. Skulle du må dåligt i sällskap av en vän skulle vem som helst säga att det bara är att sluta umgås med den vännen. Varför är det inte samma sak med den personen som man ska bo och leva tillsammans med hela livet? Hur kan det vara lägre krav på samstämmighet där? Det är något jag aldrig riktigt förstått.

”Bakom varje framgångsrik kvinna finns en skilsmässa”

Jag intalar mig varje dag att jag är stark nu, jag har mer energi och jag är lycklig. Det är en halvsanning med modifikation: jag är lyckligare men jag har fortfarande en bit att gå. Nu har jag dock förutsättningarna för att bli lycklig, i den utsträckning en individ kan vara helt lycklig. Jag skulle vilja avsluta detta gott så jag säger att bakom varje framgångsrik kvinna finns en skilsmässa. Det tror jag faktiskt kan stämma. Att ta steget mot en skilsmässa innebär att man inte längre tänker prioritera andras åsikter och tankar före sitt eget välbefinnande.

Rättssystemet ska inte agera hämnd-institution

Betraktelser, Tankar & Åsikter

Dödsstraffet är egentligen en ickefråga i Sverige, det kommer aldrig införas dödsstraff och jag tror i ärlighetens namn att människor överlag inte vill ha dödsstraff som strafftillämpning i Sverige. Troy Davis som idag avrättas i delstaten Georgia har skapat internationell debatt kring dödsstraffets vara eller icke-vara. Även vi i Sverige, en av världens topprankade demokratier, diskuterar huruvida dödsstraff är en bra straffmetod. Till min förvåning finns det idag, 2011, människor i Sverige som förespråkar dödsstraff. Vad ska man säga? Finns det människor som Breivik finns det människor till allt.

”Offret får inte upprättelse”

Jag har hittills aldrig stött på ett argument som får mig ett ens fundera på om dödsstraff skulle vara bra att återinföra. Inte ett ända. Det vanligaste argumentet om öga för öga är antagligen även det sämsta argumentet. Har ni lät Shakespeares ”Lika för lika”? En pjäs som man säkert kan tolka olika men min tolkning var att i slutändan så berövar man någon sin bror, syster, partner eller barn. Det finns inga vinnare när det kommer till dödsstraff. Offret får inte upprättelse, tröst eller sitt liv tillbaka för att förövaren dör.

”Vi pratar om att beröva någon livet”

Jag kan förstå och sympatisera med tanken om att man under sorgearbetet vill ha hämnd på den som gjort en illa men är det verkligen bra argument för att beröva någon annan livet? Ska vårat rättssystem agera hämnd-institution? Ska straffets ända funktion vara att återupprätta heder till offret och dess anhöriga? Om dödsstraff är det bästa staten skulle kunna ge offret är det staten som är offrets största motstånd i sorgeprocessen. En persons behov av hjälp ska aldrig bekostas av en annan person välfärd.

Ett intressant argument jag faktiskt inte hört tidigare var att om man ska se dödsstraff som mord ska man även se fängelse som frihetsberövning och böter som stöld. Jag anser inte att argumentet håller, fängelsets syfte är att avskräcka och skydda allmänheten mot farliga individer, syftet med böter primärt att avskräcka från brott. Dödsstraffets syfte är förvisso också att avskräcka men gör ett väldigt dåligt jobb att faktiskt avskräcka människor från att begå brott. Sedan får vi inte glömma att vi faktiskt pratar om att beröva någon livet, är det verkligen värt det? Det få positiva aspekterna som kommer med dödsstraff är inte i närheten av de negativa.

”Argumentet om öga för öga är antagligen även det sämsta argumentet”

Det finns alltid en risk att en person döms för att brott den inte begått. Döms personen till böter får personen pengarna tillbaka, döms han till fängelse så får han förvisso inte tiden tillbaka men han får trots allt sin frihet och kompensation. Vad får personen som avrättats? Vad fick Timothy Evans?

Ovärdigt en civiliserad stat

Tankar & Åsikter

Tillämpning av dödsstraff är ovärdigt en civiliserad stat. Jag är så starkt emot dödsstraff att jag vill hävda att inget land som har och tillämpar dödsstraff kan klassa sig som fullt ut demokratiska.

Imorgon avrättas den amerikanske Troy Davis vars skyldighet till dådet starkt ifrågasatts. Man kan tala om rimlighet, sannolikhet och eventualitet men i slutändan handlar det om att beröva en individ livet. Är det okej att mörda?

För att på kunna förespråka dödsstraff måste man först anse att det är okej att mörda en annan individ under vissa omständigheter. Men vad är det som avgränsar orättfärdigat mord mot rättfärdigat mord? Är det rättfärdigat även om en oskyldig individ avrättas?

Snus är snus och strunt är strunt, om än i gyllene dosor

Betraktelser, Tankar & Åsikter

Under en diskussion kom ett tyvärr allt för återkommande tema om Islams alla negativa sidor upp. Med Sverigedemokaraterna i riksdagen, den misslyckade integrationen i Rosengård och Norska tragedin 22 juli detta år kommer Islam-frågan om och om igen upp på tapeten. Denna gången rörde frågan huruvida det var okej enligt Islam att slå sin fru. Eftersom det enligt Koranen är okej att handgripligen tillrättavisa sin fru blev det ett ramaskri kring att Islam minsann inte var lämpad i västvärlden eller andra civiliserade samhällen överhuvudtaget (i barbariska länder är det okej att slå sin fru däremot).

Jag kan inte låta bli att känna att diskussionen är lite fattig på övergripande analys. Först och främst måste man ta två saker i beaktande när man analyserar religiösa texter: När och i vilken kultur de uppkom samt i vilken utsträckning de religiösa texterna tillämpas av gemene utövare.

”Det finns många passager i Bibeln som uppmanar till värre öden än så”

Tillbudet att slå sin fru är inte unikt för Islam, långt innan Muhammed ens satte sin fot i Medina fanns redan skrifter som uppmanade män att bruka våld mot sina bråkiga eller otrogna fruar. Det finns många passager i Bibeln som uppmanar till värre öden än så; stening, våldtäkt, styckmord bland annat. Det sistnämnda var av en gruppvåldtagen kvinna. Dessa skrifter uppkom under en tid och kultur där det var kutym att slå sin fru, slav eller sitt barn. Lagar och socialaregler såg helt annorlunda ut. För övrigt vill jag att ni funderar på att det var lagligt fram till 1965 att våldta sin fru i Sverige. Att aga barn avskaffades för 30 år sedan.

”Lagar och socialaregler såg helt annorlunda ut”

Ska vi gå renodlat på den religiösa texten så är inga av världsreligionernas religiösa skrifter särskilt lämpade i civiliserade samhällen. Men vi pratar aldrig på kristendomen och Bibelns alla märkliga passager. Detta avfärdar vi med motiveringen att de ej tillämpas, folk slår inte sina barn eller styckmördar sina våldtagna fruar. Tack och lov. Men hur väl tillämpas våld mot fru i Islam egentligen? Och nu räknar vi i Sverige för annars måste vi gå in på alla märkliga kristna samfund i USA som förespråkar polygami, hustrumisshandel och våldtäkt mot minderåriga. De flesta svenska muslimer slår inte sina fruar i högre utsträckning än andra religiösa grupper alternativt icke-religiösa.

De flesta män som slår sina fruar gör det inte för att religiösa skrifter säger att det är okej, de kan möjligtvis motivera sitt handlade för att själv känna sig bättre med att det faktiskt är okej enligt en väldigt, väldigt gammal skrift men de slår sina fruar för att de antingen blivit uppfostrade med att få slå kvinnor eller svagare individer, de är påverkade eller så är de helt enkelt inte särskilt snälla killar.

Fri abort med modifikation

Tankar & Åsikter

Vilka skäl är giltiga skäl till abort?

En tråd på familjeliv fick mig att fundera på abortfrågan och hur det i regel alltid uppkommer inkonsekvens bland känsloargumenten när man i grunden faktiskt diskuterar en sakfråga.

I Sverige har vi fri abort fram till vecka 18, det är det som jag kommer diskutera nu så det inte uppkommer missförstånd. Jag är medveten om att mellan vecka 18 och 23 krävs det synnerliga skäl. Fri abort innebär att en kvinna får utföra en abort utan att uppge skäl. Orsaken bakom aborten är hennes egna och inget som varken du eller jag har att göra med.

”Hur många kvinnor kommer vi behöva hitta i motell med galgar uppstoppade i livmodern innan vi inser att det inte riktigt funkar?”

Men då och då kommer det alltid upp någon som vill lägga in modifikationer i den fri aborten. ”Jag är för fri abort men…” börjar de alltid med. Det är nu inkonsekvensen kommer in. Det är okej att utföra abort på ett foster som är oönskat på grund av ekonomiska förhållande eller osäkerhet i relationen. Men det är inte okej att utföra abort på grund av downs syndrom eller andra handikapp. Det är okej att utföra en abort, i vissa fall även två, men inte tre aborter. För abort ska ej användas som preventivmedel.

Jag undrar lite varför det spelar så stor roll? Hur kan de första fostrets existens vara obetydlig men inte det tredje? Hur kan det helt plötsligt uppkomma en gräns? Jag kan inte förstå dessa lol-liberalers argument alls. Ska barnet vara ett straff för moderns slarv? Nu har du gjort två aborter så nu får du inte göra några mer utan du får helt enkelt ta det här barnet och lära dig att sex ger konsekvenser. Hur många kvinnor kommer vi behöva hitta i motell med galgar uppstoppade i livmodern innan vi inser att det inte riktigt funkar?

Fri abort är inte fri abort om man lägger in modifikationer. Och fri abort är inte fri abort om man blir tvingad att uppge skäl. Det är viktigt att inte behöva uppge skäl till varför man vill utföra en abort. I de fall där kvinnan blivit våldtagen och ej vill berätta det ska hon inte bli tvingad bara för att hon vill abortera fostret. Jag är absolut för att kvinnor ska anmäla våldtäkt (försök inte ens vrida min diskussion dit era rövhattar), i en utopi skulle varje våldtäkt bli anmäld.

”Det handlar om att kränga er moral på andra”

Men jag anser inte att en kvinna ska bli tvingad att berätta eller anmäla mot sin vilja. Det är bland höjderna av integritetskränkande. Ingen ska, varken du, jag eller staten, tvinga en kvinna att berätta om ett överfall hon inte ännu bearbetat. Detta blir ett reellt faktum om vi lägger in ”skäl-modifikationen” i abortlagstiftningen.

Och slutligen så handlar det inte om fostret, då skulle ni vara emot abort överlag och det vet ni. Och ni bryr er verkligen inte om kvinnan, då skulle ni respektera hennes val. Det handlar om att kränga er moral på andra och tvinga människor att leva efter era värderingar.

Förslag om förändringar i nuvarande sjukförsäkringssystem

Tankar & Åsikter

Jag har funderat lite på det nuvarande sjukförsäkringssystemet och istället för att skrika och gorma på alliansen om att deras förändringar har orsakat lidande har jag kommit på två punkter som alliansen borde inkludera i någon form när de nu ska se över sjukförsäkringssystemet.

Punkt 1
Ett beslut kan enbart baseras på en läkare som träffat patienten. En läkare som aldrig träffat patienten kan aldrig ge grund för varken ett ogillande eller ett beviljande i ansökan om sjukersättning.

Punkt 2
I hänseende av att försäkringskassan väljer att gå emot läkarens direktiv i såväl beviljande som ogillande måste försäkringskassan skicka sitt yttrande tillsammans med läkarens yttrande till socialnämnden/patientnämnden eller motsvarande nämnd för ett beslut där nämnden ska beakta båda parternas yttrande. Nämndens beslut skall sedan kunna överklagas till länsrätten och i sedvanlig ordning vidare till regeringsrätten.

Det är två punkter jag har som förslag. Jag kan återkomma när jag kommer på fler punkter.

Det här med bidrag

Tankar & Åsikter

I denna debatt och även debatten 2006 för er som minns så fanns det ett stort fokus på att få fast ”bidrags fuskarna” eller mer bestämt ”alla lata som lyfter bidrag” istället för att arbete. För arbete finns det till alla, oavsett hur din situation ser ut.

Först och främst så är försörjningsstödet resultatprövat, i det hänseende att människor som upprätthåller försörjningsstöd måste vara inskrivna hos arbetsförmedlingen och aktivt söka arbete. Nidbilden av att man kan gå in på närmaste socialkontor och få massor av bidrag efter fem minuter är så långt ifrån sanningen att det enbart kan vara uppdiktat av en eller flera personer med absolut ingen insyn i socialsekreterarnas arbete och försörjningsstödet överlag.

”Det är så enkelt att klappa sig på bröstet när man har så mycket och samtidigt spotta på det som inget har”

Du kan inte sitta i en fin nybyggd lägenhet eftersom socialkontoret har riktlinjer för hur hög hyra du får ha, är du ensam så är denna hyra väldigt låg. Bor du i en hyresrätt vars hyra överstiger den norm som socialkontoret (med riktlinjer från riksdag) satt upp måste du antingen själv betala mellanskillnaden från pengar du får till mat eller fritid alternativt hitta en billigare hyresrätt. Och detta är allt annat än enkelt för en person i behov av försörjningsstöd. Privata hyresvärdar vill inte ta i dig med tång, kommunala hyresvärdar har flera års kötid och andrahandshyresrätter kräver i regel deposition som man naturligtvis inte har eftersom socialkontoret skulle begära att dessa pengar brukades innan du ansökte om försörjningsstöd.

”De kommer inte göra motstånd”

Bilden av ”den lata bidragsfuskaren” anser jag extra skadlig då den demoraliserar och bryter ner redan en väldigt utsatt grupp. Det är mentalt krävande att gång på gång få ”tack men nej tack” på anställningsansökningar. Känslan av att vara utanför, pestsmittad, värdelös. Det är så enkelt att sparka neråt, speciellt på de människor som allmänheten betraktar som bottenskrap. Det är enkelt att göra sig skämtsam på deras bekostnad och ytterligare mata myten om ”den lata bidragsfuskaren”. Det är så enkelt att klappa sig på bröstet när man har så mycket och samtidigt spotta på det som inget har. För de kommer inte göra motstånd. Demoraliserade, stigmatiserade och nedbrytna människor gör sällan det.

Det är samtidigt så enkelt att hjälpa att det smärtar mig djupt när så få är villiga att göra just det.

Detta är inte ett angrepp på alliansen, det vill jag noga förtydliga. Jag vet att alliansen menar väl, jag vet att alliansen, i alla fall de i toppen av partierna, inte tror på denna nidbild. Främst för att jag vet att alliansen har insyn i försörjningsstödet och kraven en ansökare har. Detta inlägg riktar sig till alla som uppriktigt tror på denna nidbild och aktivt arbetar för att förstärka den.

Sten i glashus

Tankar & Åsikter

Kom på en sak såhär i efterskalvet av en väldigt intensiv valperiod. Är det inte lite lustigt att Maud från centern riktar kritik mot S för att samarbeta med tidigare kommunister medan hon själv inte har problem att samarbeta med ett parti som de närmaste 10 åren varit kraftigt hbt-fientligt. Vänstern har i alla fall haft vätt nog att ta avstånd från tidigare uttalande medan KD så sent som 2009 röstade nej till äktenskapslagstiftningen för homosexuella par.

Maud kanske ska ta och läsa regeringsformen en gång till och reflektera lite över huruvida KD kan klassas som demokratiskt parti.

2 § [...]
Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Det känns, som sagt, lite lustigt.

Slutsatsen i mitt arbete

Tankar & Åsikter

Eftersom hela mitt arbete ”Maktbalans i EU – subsidiaritet och suveränitet i Lissabonfördraget” skulle vara alldeles för stor att publicera här så får ni istället läsa slutsatsen som är tillräckligt kort för att folk ska orka läsa.

Europeiska Unionens politiska system är väldigt faschinerande i hänseende av suveränitetsprincipen. Som ett unikt mellanting mellan federation och mellanstatlig organisation där medlemsstaterna har oberonde suveränitet samtidigt som de ändå ger upp en del av sin suveränitet till gemenskapen. Kan en stat vara suverän samtidigt som den inte är suverän?

Suveränitetsprincipen sätter lätt krokben i mellanstatliga organisationer

Men samtidigt krävs det att medlemsstaterna ger delar av sin beslutanderätt till EU för att EU ska kunna fungera. Det måste finnas gemensamma regler för tullunionen, konkurrenspolitik och så vidare, annars skulle hela idén med EU fallera och sluta som de mindre ambisiösa mellanstatliga organisationer som startade vid 1940-talet såsom OEEC (nuvarande OECD) eller Europarådet. Och där det finns gemensamma regler krävs gemensam lagstiftning och oundvikligen gemensam rättskipning.

Suveränitetsprincipen sätter, i mitt tycke, lätt krokben i mellanstatliga organisationer. Folkrättsfrågor blir föremål för egna tolkningar som i sin tur baseras på intressekonstellationer. För att få något gjort i en mellanstatlig organisation tror jag det krävs att staterna lämnar över beslutanderätt till de mellanstatliga organisationerna. Detta för att bibehålla effektivitet så att inte lagförslag fastnar i antingen lagstiftningsprocessen eller medlemsstaternas efterlevnad av lagstiftningen i fråga.

”Med detta i åtanke inrättades en befogenhetskatalog”

Med delad suveränitet uppstår lätt frågan om var gränsen går. Vilka frågor ska enbart EU ha rätt att besluta i och vilka frågor ska enbart de nationella parlamenten ha rätt att besluta i? Även vilka frågor där EU och de nationella parlamenten ska dela på beslutanderätten. Detta skapade även problem för subsidiaritetsprincipen. Utan att veta vid vilka områden som subsidiaritetsprincipen var tillämpningsbar och inte blev det svårt för kommissionen att veta vid vilka lagförslag som de behövde motivera sitt initiativ. Med detta i åtanke inrättades en befogenhetskatalog med Lissabonfördraget där kanske inte den viktigaste frågan är var EU och de nationella parlamenten beslutar tillsammans utan där EU beslutar egenhändigt.

Som ett led i att utöka de nationella parlamentens inflytande i EU och även kontrollen av subsidiaritetsprincipen har EU utsätt de nationella parlamenten som kontrollanter av att kommissionens initiativ följer subsidiaritetsprincipen. Men vilken egentlig inverkan har de nationella parlamenten fått? Om nationella parlamenten enbart har möjlighet att ”flagga” ett förslag utan att på något sätt ha möjlighet att stoppa ett lagförslag kan enbart de nationella parlamentens roll ses som rådgivande där EU:s institutioner slutligen har det sista ordet i om ett lagförslag träder i kraft eller inte. Är de nationella parlamentens formella roll mer ett spel för galleriet eller är det ett försök att öka efterlevanden av EU:s lagstiftning hos medlemsstaterna?

”I vilken utsträckning ska EU ta hänsyn till subsidiaritetsprincipen och suveränitetsprincipen utan att det direkt påverkar EU:s effektivitet?”

Min huvudfråga till detta arbete var om Lissabonfördragets omstrukturering var förenlig med subsidiaritetsprincipen och de enskilda staternas suveränitet. Jag har insett att detta inte är en enkel fråga att besvara. I vilken utsträckning ska EU ta hänsyn till subsidiaritetsprincipen och suveränitetsprincipen utan att det direkt påverkar EU:s effektivitet? Det går inte för EU att helt och hållet vara förenlig med principerna men jag anser att Lissabonfördragets omstrukturering är ett led i att stärka de nationella parlamenten och subsidiaritetsprincipen. Så om något är EU med Lissabonfördraget mer förenlig med subsidiaritetsprincipen än EU var med de tidigare fördragen.

Sedan är subsidiaritetsprincipen tillsammans med suveränitetsprincipen inte helt enkel att balansera. När Regionskommittén tillsammans med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén skickar stöd till regioner kan man anse att EU går över huvudet på det nationella parlamentet och inblandar sig i medlemsstatens interna förhållande mellan det nationella parlamentet och regionen i fråga. En sådan iblandning kan tyckas strida mot suveränitetsprincipen men å andra sidan möjligtvis befogat i bland de regioner som har sämre förhållande till sitt nationella parlament. Ska EU:s tolkning av subsidiaritetsprincipen enbart sträcka sig till medlemsstaterna där sedan medlemsstaterna får besluta själva vid vilken nivå besluten ska tas i deras egna politiska system? Som det ser ut just nu ska EU iblanda sig vid sådana frågor där det bästa resultat kommer vid gemensamt beslutande. Detta kan innefatta frågor på både nationsnivå som på regionsnivå.

”Var går gränsen?”

Men ett bättre resultat är alltid ett bättre resultat och även om de nationella parlamenten riskerar att tappa makt så tror jag att väldigt mycket positivt kommer med att de nationella parlamenten ger upp en del av sin suveränitet och att regioner kan få stöd av EU där de nationella parlamenten inte vill eller har en förmåga att ge stöd. Var gränsen ska gå är svår att spekulera i utan att detaljstyra för mycket i fördragstexterna. Jag tror att den nuvarande subsidiaritetskontrollen är en bra kompromiss mellan EU och medlemsstaterna, dock tror jag att det kan behövas en möjlighet för de nationella parlamenten att överklaga EU-institutionernas beslut till EU-domstolen där de nationella parlamenten anser att komissionen, rådet och parlamentet inte tagit hänsyn till de nationella parlamentens yttrande.

Integration vs invandrare

Tankar & Åsikter

Veckans bloggämne handlar om Sverigedemokratera och eftersom jag håller väldigt varmt om integrationspolitiken kunde jag inte motstå att skriva.

Det bygger inte på förnuft eller rationalitet. Det bygger på en fördom djupt förankrad i människors allmänna sinnesbild. En fördom som bygger på okunskap. Okunskap som hot för demokratin. Detta är allvar.

De xenofobiska partierna lägger monopol på att ta upp invandringen som orsak till segregationen

Segregation och vanmakt har alltid varit ett rådande problem i Sverige och detta fanns som faktum även innan massinvandringen. Om vi följer en röd tråd av segregation i Sverige och ser efter vilka det är som har figurerat på bottensiktet så kan vi se att den gemensamma faktorn inte har varit etnicitet utan de som fått minst av överskottet.

Xenofobiska partier vill hävda att invandringen är orsaken till den problematiken Sverige och mänskligheten har mött sedan begynnelsen. Att invandrare står för segregationen ser de som en självklarhet och genom att ta upp invandrarfrågan i integrationsdebatten och utnämna situationen som modigt och enskilt deras partiprogram.

Det finns en sanning i argumentet, det är ganska modigt att offentligt gå ut med en sådan enfaldig åsikt och de xenofobiska partierna lägger monopol på att ta upp invandringen som orsak till segregationen. Men detta är inte någon bedrift, de andra etablerade partierna i riksdagen är helt enkelt medvetna om att segregationen inte beror på invandrarna enbart för att de råkar vara de som är mest segregerade, just nu.

Låt oss leka med tanken att vi gör det förkastliga och stoppar invandringen helt. Skulle integrationsfrågan då vara löst? Skulle samhällsklasser upphöra och segregationen bli passé? De är självklart väldigt inskränkt att tro något sådant. Det som istället skulle ske är antagligen en inflation och segregationen skulle bli ett värre faktum än innan.

© United Nations

Det råder en skrämmande okunskap över invandringen och dess följder. Att 40-talisternas pensionsavgång kommer att göra ett enormt hål i arbetsmarknaden blundar de för. Faktumet att det föds för få barn i förhållande till utvandring och dödstal är likaså utlämnat ur diskussionen.

Som det ser ut med fruktsamheten så ligger den på cirka 1.8 idag (ungefär), det behövs 2.1 för att befolkningen ska regenerera. Så för att inte riskera inflation eller avstannade i utvecklingen krävs det att;
a)Vi tar in invandrare men vi integrerar dessa bättre och skapar en större kontroll bland framförallt småföretag runt om i landet för att se hur efterfrågan av arbetskraft ser ut.
b) Vi tvingar människor att föda 3 barn, de som inte kan/vill blir tvångs inseminerade alt fängslade tills de är villiga att skaffa tre barn eller c) vi stoppar utvandringen totalt och samtidigt tvingar vi folk att föda barn, fast nu blir det andra siffror på hur många som varje familj behöver införskaffa.

Skulle man skapa en förödande situation för samhällsutvecklingen

Varje förståndsmässig människa skulle direkt förkasta både förslag b och förslag c och därmed finns enbart förslag a kvar. Men med det menar jag inte att situationen idag är den idealiska. Att Sverige har integrationsproblem har jag absolut inte missat. Det jag dock vill poängtera är att man istället för att försöka lösa integrationsproblemet genom att stänga gränserna skulle man skapa en förödande situation för samhällsutvecklingen.

Vi skulle kunna ta ett jämförande exempel med brottsligheten som LadyDahmer tog upp. Det är ett allmänt faktum att män är grovt överrepresenterade inom brottsligheten. En skulle därmed kunna säga att ett sätt att lösa brottsligheten (och spara ofantligt mycket skatteresurser) skulle vara att skicka ut alla män från landet. Även här blir det svårt för samhället att regenerera. För att inte tala om den absurda kollektiva bestraffningen.

Avslutningsvis vill jag att ni alla läser detta stycke ifrån Sverigedemokraternas partiprogram om och om igen tills ni förstår vad det betyder

Tendensen i modern tid har dock varit en oerhört omfattande invandring från avlägsna länder. Ett uttalat mål att skapa ett pluralistiskt samhälle har medfört ett allvarligt hot mot den svenska nationen och dess homogena sammansättning. Det råder ingen tvekan om att en sådan politik utgör en elakartad kränkning av den nationalistiska principen

Fler som bloggat om ämnet:
LadyDahmer
Anna Kaagaard Kristensen

Förstår ni vad detta betyder? Förstår ni vad de menar med detta?