7 Okt, 2011
13:43
Betraktelser, Humor
När jag läste Dagens Nyheter om Juholts fadäs och den obligatoriska pudeln som efterföljde fnittrade jag lite för mig själv om valboskapet i högerfalangens ständigt återkommande slagord ”sossar fuskar med bidrag” och kunde inte låta bli att dra lite på mungiporna.
Jag vill poängtera att min ställning när det kommer till bidrag och att jag faktiskt inte tror att varken socialdemokrater, borgare eller någon annan med politisk tillhörighet har mer benägenhet till bidragsbedrägerier än någon annan.
Det återstår att se om han lyckas bygga upp sitt varumärke
Juholts misstag var naturligtvis fasligt pinsamt inte minst för honom själv men också för Socialdemokraterna som parti. Socialdemokraterna har sedan Mona Sahlin brottats med synen på ledningen som fuskare och det utbredda misstroendet för valberedningen. Nu har de verkligen försökt bygga upp sitt varumärke och bytt ut den ledning som förknippas med 2010 års stora valmisslyckande. Och då kommer först Juholts sambo som tidigare bedragerska och sedan detta; själva Juholts som bedragare. Det återstår att se om han lyckas bygga upp sitt varumärke till 2014 års val.
Efter det hela gjorde Juholt det som varje person tvingas göra, betala tillbaka, det gör inte Juholt extra nobel på någotvis. Betala hade han tvingats göra vare sig han vill göra rätt för sig eller inte. Dock tvingas Juholt, till skillnad från de flesta andra, gå ut och göra en total pudel och mer eller mindre förklara sig själv fullständigt inkompetent. Kanske inte så ordagrant men när en så framträdande person inom ett partis ledning går ut och säger att de inte kände till reglerna ska varningsklockorna fram.
Men sedan ska vi inte vara så hårda mot den stackars karln. Han gjorde bara det som 90 % av befolkningen gör: Han läste inte hela blanketten alternativt missförstod han delar av blanketten. Vilket i sin tur gör honom en man av 90 % av folket. Om vi ska vara snälla. Jag personligen känner mig inte så snäll idag men kan göra ett undantag, har redan varit elak mot minst tre personer denna vecka just för att de inte förstod blanketterna som de skulle skriva på.
21 Sep, 2011
16:50
Betraktelser, Tankar & Åsikter
Dödsstraffet är egentligen en ickefråga i Sverige, det kommer aldrig införas dödsstraff och jag tror i ärlighetens namn att människor överlag inte vill ha dödsstraff som strafftillämpning i Sverige. Troy Davis som idag avrättas i delstaten Georgia har skapat internationell debatt kring dödsstraffets vara eller icke-vara. Även vi i Sverige, en av världens topprankade demokratier, diskuterar huruvida dödsstraff är en bra straffmetod. Till min förvåning finns det idag, 2011, människor i Sverige som förespråkar dödsstraff. Vad ska man säga? Finns det människor som Breivik finns det människor till allt.
”Offret får inte upprättelse”
Jag har hittills aldrig stött på ett argument som får mig ett ens fundera på om dödsstraff skulle vara bra att återinföra. Inte ett ända. Det vanligaste argumentet om öga för öga är antagligen även det sämsta argumentet. Har ni lät Shakespeares ”Lika för lika”? En pjäs som man säkert kan tolka olika men min tolkning var att i slutändan så berövar man någon sin bror, syster, partner eller barn. Det finns inga vinnare när det kommer till dödsstraff. Offret får inte upprättelse, tröst eller sitt liv tillbaka för att förövaren dör.
”Vi pratar om att beröva någon livet”
Jag kan förstå och sympatisera med tanken om att man under sorgearbetet vill ha hämnd på den som gjort en illa men är det verkligen bra argument för att beröva någon annan livet? Ska vårat rättssystem agera hämnd-institution? Ska straffets ända funktion vara att återupprätta heder till offret och dess anhöriga? Om dödsstraff är det bästa staten skulle kunna ge offret är det staten som är offrets största motstånd i sorgeprocessen. En persons behov av hjälp ska aldrig bekostas av en annan person välfärd.
Ett intressant argument jag faktiskt inte hört tidigare var att om man ska se dödsstraff som mord ska man även se fängelse som frihetsberövning och böter som stöld. Jag anser inte att argumentet håller, fängelsets syfte är att avskräcka och skydda allmänheten mot farliga individer, syftet med böter primärt att avskräcka från brott. Dödsstraffets syfte är förvisso också att avskräcka men gör ett väldigt dåligt jobb att faktiskt avskräcka människor från att begå brott. Sedan får vi inte glömma att vi faktiskt pratar om att beröva någon livet, är det verkligen värt det? Det få positiva aspekterna som kommer med dödsstraff är inte i närheten av de negativa.
”Argumentet om öga för öga är antagligen även det sämsta argumentet”
Det finns alltid en risk att en person döms för att brott den inte begått. Döms personen till böter får personen pengarna tillbaka, döms han till fängelse så får han förvisso inte tiden tillbaka men han får trots allt sin frihet och kompensation. Vad får personen som avrättats? Vad fick Timothy Evans?
20 Sep, 2011
19:34
Betraktelser, Tankar & Åsikter
Under en diskussion kom ett tyvärr allt för återkommande tema om Islams alla negativa sidor upp. Med Sverigedemokaraterna i riksdagen, den misslyckade integrationen i Rosengård och Norska tragedin 22 juli detta år kommer Islam-frågan om och om igen upp på tapeten. Denna gången rörde frågan huruvida det var okej enligt Islam att slå sin fru. Eftersom det enligt Koranen är okej att handgripligen tillrättavisa sin fru blev det ett ramaskri kring att Islam minsann inte var lämpad i västvärlden eller andra civiliserade samhällen överhuvudtaget (i barbariska länder är det okej att slå sin fru däremot).
Jag kan inte låta bli att känna att diskussionen är lite fattig på övergripande analys. Först och främst måste man ta två saker i beaktande när man analyserar religiösa texter: När och i vilken kultur de uppkom samt i vilken utsträckning de religiösa texterna tillämpas av gemene utövare.
”Det finns många passager i Bibeln som uppmanar till värre öden än så”
Tillbudet att slå sin fru är inte unikt för Islam, långt innan Muhammed ens satte sin fot i Medina fanns redan skrifter som uppmanade män att bruka våld mot sina bråkiga eller otrogna fruar. Det finns många passager i Bibeln som uppmanar till värre öden än så; stening, våldtäkt, styckmord bland annat. Det sistnämnda var av en gruppvåldtagen kvinna. Dessa skrifter uppkom under en tid och kultur där det var kutym att slå sin fru, slav eller sitt barn. Lagar och socialaregler såg helt annorlunda ut. För övrigt vill jag att ni funderar på att det var lagligt fram till 1965 att våldta sin fru i Sverige. Att aga barn avskaffades för 30 år sedan.
”Lagar och socialaregler såg helt annorlunda ut”
Ska vi gå renodlat på den religiösa texten så är inga av världsreligionernas religiösa skrifter särskilt lämpade i civiliserade samhällen. Men vi pratar aldrig på kristendomen och Bibelns alla märkliga passager. Detta avfärdar vi med motiveringen att de ej tillämpas, folk slår inte sina barn eller styckmördar sina våldtagna fruar. Tack och lov. Men hur väl tillämpas våld mot fru i Islam egentligen? Och nu räknar vi i Sverige för annars måste vi gå in på alla märkliga kristna samfund i USA som förespråkar polygami, hustrumisshandel och våldtäkt mot minderåriga. De flesta svenska muslimer slår inte sina fruar i högre utsträckning än andra religiösa grupper alternativt icke-religiösa.
De flesta män som slår sina fruar gör det inte för att religiösa skrifter säger att det är okej, de kan möjligtvis motivera sitt handlade för att själv känna sig bättre med att det faktiskt är okej enligt en väldigt, väldigt gammal skrift men de slår sina fruar för att de antingen blivit uppfostrade med att få slå kvinnor eller svagare individer, de är påverkade eller så är de helt enkelt inte särskilt snälla killar.
26 Jan, 2011
9:49
Betraktelser
Det är lite fascinerande hur rätten och samhället ser på våldtäkt egentligen. Jag har funderat på detta fenomen ett tag och när jag såg artikeln från Aftonblandet om att rätten ansåg att 13-åriga flickan borde gjort mer motstånd kändes det dags att fundera mer konkret på vad det egentligen innebär.
När det kommer till kvinnor vs. män i kroppsstyrka vinner i regel männen. Det är inte så mycket man kan göra åt den saken tyvärr, det är så biologin skapat oss. Så i de fall en kvinna hamnar i slagsmål med en man är sannolikheten ganska stor att mannen vinner.
”…inte säga nej utan helt enkelt bara ge honom ett ordentligt knä i skrevet.”
Det finns, hårddraget, två saker en kvinna kan göra om hon blir våldtagen: Kämpa emot för kung och fosterland eller försöka överleva bäst du kan genom att skydda huvudet mot slag. Det är här det nu börjar skilja sig beroende på om kvinnan vill öka möjligheterna till fällande dom eller sin egen överlevnad.
Minns ni två av våldtäktsfallen med hagamannen? Där kvinnan gjorde kraftigt motstånd varpå gärningsmannen trappade upp våldet till den utsträckning att brottsfallet rubricerades som mordförsök. Det är här rättsapparaten börjar bli sjuk. Det krävs att gärningsmannen nästan slår ihjäl dig för att det ska uppfattas som du egentligen inte vill. Då kan man gå med på att mannen borde förstått att du egentligen inte vill. Förutsatt att du tidigare inte varit användare av bdsm, då kan du inte bli våldtagen egentligen.
”då kan du inte bli våldtagen egentligen”
Vad är då kontentan? Om du som kvinna vill öka dina chanser att överleva ska du inte slåss för kung och fosterland. Vill du öka dina chanser för en fällande dom ska du slåss av bara helvete, helst se till att gärningsmannen får med sig en bit av ditt öra.
I fallet med den13-åriga flickan hade flickan sagt att hon ej ville ha anal sex, detta kom både upp tidigare i msn-korrespondens och under själva samlaget. Gärningsmannen ska ha uppfattat att hon inte ville, eftersom hon sa så, men inte trott att hon egentligen inte ville. Och här kommer vi till en märklig vändpunkt i kommunikation mellan två parter. Eftersom män, enligt rätten, inte kan förstå ett nej (=lägre intelligens än en 3-åring) krävs det att man tar till med kraftigt motstånd för att visa sig ovillig till samlag. Bra då vet jag, nästa gång min partner vill ha samlag och jag inte riktigt känner att jag är sugen ska jag inte säga nej utan helt enkelt bara ge honom ett ordentligt knä i skrevet. Det räcker väl som kraftigt motstånd?
31 Maj, 2010
14:03
Betraktelser
Fulsnygg? Snyggful? Observera de ytliga blodkärlen i pannan och hur oproportionerligt stor näsa jag har här.
Vårt samhälle är enormt fokuserat vid det yttre, man måste se bra ut och man måste hela tiden vara toppfräsch. Detta mantras i ett absurdum tills vederbörande tappar tänderna till följd av bulimi. Extremt? Möjligt. Lady Dahmer tipsade i sin blogg här om dagen om en tråd på familjeliv där en ungmamma går på om att man ska träna, sminka sig och ha fina kläder på sig för att behaga sin man osv. Sedvanliga saker taget direkt från medeltidaideal. Jag är inte mycket äldre men reagerar ändå med att skaka på huvudet och säga ”lilla flicka”.
Det är något visst med människor som fokuserar något så enormt på hur andra människor ser ut. Detta går också lite hand i hand i fokuseringen på att se fin ut inför andra. Denna enorma fokusering på alla de andra. Det är något väldigt ledsamt med människor som bygger upp hela sin värd runt alla andra, vad andra har på sig och vad andra tycker.
”Skönhet är något tillfälligt, ingen 90-åring är sexig”
Jag har funderat på det här med utseende ett tag, jag betraktar mig inte som särskilt snygg, inte särskilt ful heller. Jag ser okej ut, varken mer eller mindre. Och jag är helt nöjd med att se okej ut, jag kan även se lite slafsig ut i mina mjukisbyxor och otvättade hår. Jag värdesätter inte yttre. Om jag skulle välja att bli känd för något, vad som helst, så skulle det inte vara för att jag var snygg. Skönhet är något tillfälligt, ingen 90-åring är sexig (om man inte har specifika böjelser till just mogna kvinnor) och även Mona-Lisa flagnar. Blir jag känd skulle jag vilja att det var för min kunskap, för att jag är sjuhelvetes smart. Som statsminister eller EU-president (när jag drömmer siktar jag högt).
Lady Dahmer skriver något som fler människor bör ta till sig: ”Min plikt som kvinna är att vara förbannat schysst mot mig själv”. Det säger egentligen allt så bra. Klä upp dig fint om du vill men gör det inte för andra, lev inte ditt liv för andra. Det gör dig slutligen bara deprimerad för det finns ingen som lever sitt liv för dig.
Till författarinnan av tråden på familjeliv kan jag bara säga att hon bör ta en paus och fokusera på hennes inre istället, det är det hon ska leva med resten av livet. Ta en paus i sminkningen och läs en bok, förslagsvis ”Handbok i svenska språket” eller ”Språkriktighetsboken”. AUSCH!
Så lågt av mig.
