Det här med bidrag
I denna debatt och även debatten 2006 för er som minns så fanns det ett stort fokus på att få fast ”bidrags fuskarna” eller mer bestämt ”alla lata som lyfter bidrag” istället för att arbete. För arbete finns det till alla, oavsett hur din situation ser ut.
Först och främst så är försörjningsstödet resultatprövat, i det hänseende att människor som upprätthåller försörjningsstöd måste vara inskrivna hos arbetsförmedlingen och aktivt söka arbete. Nidbilden av att man kan gå in på närmaste socialkontor och få massor av bidrag efter fem minuter är så långt ifrån sanningen att det enbart kan vara uppdiktat av en eller flera personer med absolut ingen insyn i socialsekreterarnas arbete och försörjningsstödet överlag.
”Det är så enkelt att klappa sig på bröstet när man har så mycket och samtidigt spotta på det som inget har”
Du kan inte sitta i en fin nybyggd lägenhet eftersom socialkontoret har riktlinjer för hur hög hyra du får ha, är du ensam så är denna hyra väldigt låg. Bor du i en hyresrätt vars hyra överstiger den norm som socialkontoret (med riktlinjer från riksdag) satt upp måste du antingen själv betala mellanskillnaden från pengar du får till mat eller fritid alternativt hitta en billigare hyresrätt. Och detta är allt annat än enkelt för en person i behov av försörjningsstöd. Privata hyresvärdar vill inte ta i dig med tång, kommunala hyresvärdar har flera års kötid och andrahandshyresrätter kräver i regel deposition som man naturligtvis inte har eftersom socialkontoret skulle begära att dessa pengar brukades innan du ansökte om försörjningsstöd.
”De kommer inte göra motstånd”
Bilden av ”den lata bidragsfuskaren” anser jag extra skadlig då den demoraliserar och bryter ner redan en väldigt utsatt grupp. Det är mentalt krävande att gång på gång få ”tack men nej tack” på anställningsansökningar. Känslan av att vara utanför, pestsmittad, värdelös. Det är så enkelt att sparka neråt, speciellt på de människor som allmänheten betraktar som bottenskrap. Det är enkelt att göra sig skämtsam på deras bekostnad och ytterligare mata myten om ”den lata bidragsfuskaren”. Det är så enkelt att klappa sig på bröstet när man har så mycket och samtidigt spotta på det som inget har. För de kommer inte göra motstånd. Demoraliserade, stigmatiserade och nedbrytna människor gör sällan det.
Det är samtidigt så enkelt att hjälpa att det smärtar mig djupt när så få är villiga att göra just det.
Detta är inte ett angrepp på alliansen, det vill jag noga förtydliga. Jag vet att alliansen menar väl, jag vet att alliansen, i alla fall de i toppen av partierna, inte tror på denna nidbild. Främst för att jag vet att alliansen har insyn i försörjningsstödet och kraven en ansökare har. Detta inlägg riktar sig till alla som uppriktigt tror på denna nidbild och aktivt arbetar för att förstärka den.
[...] vill poängtera att min ställning när det kommer till bidrag och att jag faktiskt inte tror att varken socialdemokrater, borgare eller någon annan med politisk [...]