Jag: Siim, vet du derivatan av f(x)=4?
Siim: Låt mig vara
Jag: Kom igen, vet du? Gissa?
Siim: Nej, sluta, låt mig vara
Jag: hihi, kom igen nu, vet du?
Siim: *mutter* Nej
Jag: HIHI det är noll! Funktionen f(x)=4 har ingen lutning. hohohhihi
Siim: mmm, kul.
Europeiska Unionens politiska system är väldigt faschinerande i hänseende av suveränitetsprincipen. Som ett unikt mellanting mellan federation och mellanstatlig organisation där medlemsstaterna har oberonde suveränitet samtidigt som de ändå ger upp en del av sin suveränitet till gemenskapen. Kan en stat vara suverän samtidigt som den inte är suverän?
Suveränitetsprincipen sätter lätt krokben i mellanstatliga organisationer
Men samtidigt krävs det att medlemsstaterna ger delar av sin beslutanderätt till EU för att EU ska kunna fungera. Det måste finnas gemensamma regler för tullunionen, konkurrenspolitik och så vidare, annars skulle hela idén med EU fallera och sluta som de mindre ambisiösa mellanstatliga organisationer som startade vid 1940-talet såsom OEEC (nuvarande OECD) eller Europarådet. Och där det finns gemensamma regler krävs gemensam lagstiftning och oundvikligen gemensam rättskipning.
Suveränitetsprincipen sätter, i mitt tycke, lätt krokben i mellanstatliga organisationer. Folkrättsfrågor blir föremål för egna tolkningar som i sin tur baseras på intressekonstellationer. För att få något gjort i en mellanstatlig organisation tror jag det krävs att staterna lämnar över beslutanderätt till de mellanstatliga organisationerna. Detta för att bibehålla effektivitet så att inte lagförslag fastnar i antingen lagstiftningsprocessen eller medlemsstaternas efterlevnad av lagstiftningen i fråga.
”Med detta i åtanke inrättades en befogenhetskatalog”
Med delad suveränitet uppstår lätt frågan om var gränsen går. Vilka frågor ska enbart EU ha rätt att besluta i och vilka frågor ska enbart de nationella parlamenten ha rätt att besluta i? Även vilka frågor där EU och de nationella parlamenten ska dela på beslutanderätten. Detta skapade även problem för subsidiaritetsprincipen. Utan att veta vid vilka områden som subsidiaritetsprincipen var tillämpningsbar och inte blev det svårt för kommissionen att veta vid vilka lagförslag som de behövde motivera sitt initiativ. Med detta i åtanke inrättades en befogenhetskatalog med Lissabonfördraget där kanske inte den viktigaste frågan är var EU och de nationella parlamenten beslutar tillsammans utan där EU beslutar egenhändigt.
Som ett led i att utöka de nationella parlamentens inflytande i EU och även kontrollen av subsidiaritetsprincipen har EU utsätt de nationella parlamenten som kontrollanter av att kommissionens initiativ följer subsidiaritetsprincipen. Men vilken egentlig inverkan har de nationella parlamenten fått? Om nationella parlamenten enbart har möjlighet att ”flagga” ett förslag utan att på något sätt ha möjlighet att stoppa ett lagförslag kan enbart de nationella parlamentens roll ses som rådgivande där EU:s institutioner slutligen har det sista ordet i om ett lagförslag träder i kraft eller inte. Är de nationella parlamentens formella roll mer ett spel för galleriet eller är det ett försök att öka efterlevanden av EU:s lagstiftning hos medlemsstaterna?
”I vilken utsträckning ska EU ta hänsyn till subsidiaritetsprincipen och suveränitetsprincipen utan att det direkt påverkar EU:s effektivitet?”
Min huvudfråga till detta arbete var om Lissabonfördragets omstrukturering var förenlig med subsidiaritetsprincipen och de enskilda staternas suveränitet. Jag har insett att detta inte är en enkel fråga att besvara. I vilken utsträckning ska EU ta hänsyn till subsidiaritetsprincipen och suveränitetsprincipen utan att det direkt påverkar EU:s effektivitet? Det går inte för EU att helt och hållet vara förenlig med principerna men jag anser att Lissabonfördragets omstrukturering är ett led i att stärka de nationella parlamenten och subsidiaritetsprincipen. Så om något är EU med Lissabonfördraget mer förenlig med subsidiaritetsprincipen än EU var med de tidigare fördragen.
Sedan är subsidiaritetsprincipen tillsammans med suveränitetsprincipen inte helt enkel att balansera. När Regionskommittén tillsammans med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén skickar stöd till regioner kan man anse att EU går över huvudet på det nationella parlamentet och inblandar sig i medlemsstatens interna förhållande mellan det nationella parlamentet och regionen i fråga. En sådan iblandning kan tyckas strida mot suveränitetsprincipen men å andra sidan möjligtvis befogat i bland de regioner som har sämre förhållande till sitt nationella parlament. Ska EU:s tolkning av subsidiaritetsprincipen enbart sträcka sig till medlemsstaterna där sedan medlemsstaterna får besluta själva vid vilken nivå besluten ska tas i deras egna politiska system? Som det ser ut just nu ska EU iblanda sig vid sådana frågor där det bästa resultat kommer vid gemensamt beslutande. Detta kan innefatta frågor på både nationsnivå som på regionsnivå.
”Var går gränsen?”
Men ett bättre resultat är alltid ett bättre resultat och även om de nationella parlamenten riskerar att tappa makt så tror jag att väldigt mycket positivt kommer med att de nationella parlamenten ger upp en del av sin suveränitet och att regioner kan få stöd av EU där de nationella parlamenten inte vill eller har en förmåga att ge stöd. Var gränsen ska gå är svår att spekulera i utan att detaljstyra för mycket i fördragstexterna. Jag tror att den nuvarande subsidiaritetskontrollen är en bra kompromiss mellan EU och medlemsstaterna, dock tror jag att det kan behövas en möjlighet för de nationella parlamenten att överklaga EU-institutionernas beslut till EU-domstolen där de nationella parlamenten anser att komissionen, rådet och parlamentet inte tagit hänsyn till de nationella parlamentens yttrande.
Nu kommer Liisa gnälla om att jag skryter men det bryr jag mig inte om.
Jag fick mvg i samhällskunskap C och känner mig helt sjukt chockad och glad. Jag arbetade visserligen väldigt hårt med det arbete jag skrev (Maktbalans i EU med specifik inriktning på Subsidiaritetsprincipen). Jag fick också mvg i projektarbete. Det hela gjorde verkligen min dag. Så Liisa kanske tycker att jag skryter, men jag förtjänar det betyget och jag förtjänar att vara glad. Så det så.
Jag har gått en stor del av mitt liv som atheist, majoriteten av mitt förståndsmässiga liv i alla fall. Vad var man egentligen innan man började tänka själv? Indoktrinerad antagligen. Jag var indoktrinerad icke-troende.
”Jag förundras över hur ateisterna i USA inte har gått och blivit militanta än”
Det är med skräckblandad fascination jag följer den amerikanska diskussionen om ateister, den demonisering och stigmatisering den kristna högern ger icke-troende är helt främmande för mig. Jag förundras över hur ateisterna i USA inte har gått och blivit militanta än. Jag antar att jag skulle kunna betraktas som militant ateist. Inte i det hänseende att jag vill förbjuda all religion eller förfölja alla religiösa, utan jag vill förbjuda all möjlighet till statlig indoktrinering av religion och normsättandet av kristendomen.
Jag har inget emot religion egentligen, (eller visst jag tycker att religiösa saknar förmåga att tänka rationell, logiskt och förnuftigt men den är min elitistiska sida som talar) jag tolererar dock inte religiösa som envist försöker påtvinga deras religion på andra. Jag anser att man har gått ett steg för långt när man vill tvinga barn och deras föräldrar till skolan för skolavslutning eller när man vill tvinga barn till helgondyrkan på skoltid (Lucia). Då har man gått ifrån att se religion som något personligt till något som andra människor måste rätta sig efter.
”Jag tolererar inte religiösa som försöker påtvinga deras religion på andra”
Det är respektlöst att tvinga människor att erkänna en gud de inte tror på, det är respektlöst att tvinga människor till religiös sedvänja om dessa inte vill. Sådana saker höll man på med på medeltiden, religiöst tvång har ingen plats i ett demokratiskt samhälle. Jag är en militant ateist när det kommer till detta, det kan jag säga utan att blinka.
Jag skulle inte klara mig en vecka med mina åsikter i USA.
Jag har precis skickat in mitt arbete ”Maktbalans i EU: Subsidiaritets- och suveränitetsprincipen i EU” och det känns jättekonstigt. Tomt på något sätt. Jag har tragglat med detta arbete sen januari. Jag har varit sömnlös, slitit mig i håret, dunkat huvudet i väggen och haft allmän ångest. Nu är det slut. Jag tror det är chocken som inte lagt sig än. Någonstans i bakhuvudet tänker jag att arbetet kommer komma tillbaka och trilskas med mig. Nog om det!
Min skola och csn kommunicerar inte särskilt bra, dock skedde något helt oväntat när jag ringde min skola. Jag kom till en person som skulle fixa saken. Det kom som en chock. En person som faktiskt kan något. Jag blev så paff att jag inte visste riktigt vad jag skulle säga. Tack räckte. Så nu kanske jag får lite studiemedel äntligen så jag kan sluta springa till mamma och tigga pengar när jag behöver köpa kurslitteratur. Bara en sådan sak liksom.
Mina absurt mumsiga hamburgare, just här har jag vanliga hemburgardressing men den är nog godare med salsadressing istället (jävligt mycket starkare i alla fall).
Burgarna gör du såhär:
Hacka en halv gullök och eventuellt en liten klyfta vitlök (om du känner för vitlök), hacka ordentligt. Hacka en färsk chilifrukt, gröp inte ur kärnorna först utan hacka dem också. Hacka alltså hela chilin i riktigt små bitar. Blanda ner lök och chili först, häll sedan ner blandningen i köttfärsen och blanda med ett ägg. Sala och peppra efter smak.
Gillar du inte för stark så kan du antingen gröpa bort kärnorna i chilin eller använda chilikrydda istället för färsk chili och bara krydda lite.
Irriterande att inte IE stödjer embedded fonts som man kan ha med CSS3. Varför ligger alltid IE efter med allt som kommer till webbstandard och nyheter inom webbdesign? Fast jag har hört att IE 9 ska vara mycket bättre (så sa de dock med IE 8 också).
Aja, alla ni som sitter och surfar med IE borde sluta omedelbart och byta till firefox, chrome eller safari. Så ni kan se min fina font på rubrikerna.
edit
Det funkar på IE om man gör några specialare. Så typiskt IE att behöva specialare.
Jag har tittat runt lite på bloglovin’ bland alla bloggar som proklamerar sig som webbutvecklare och jag blir uppriktigt fundersam över alla ”webbutvecklare” som använder utdaterade koder. Hela Sveriges bloggvärld ligger kvar på html 3.2, det man slutade använda för elva år sedan.
Varför? Jag undrar uppriktigt varför. Om man vill lära sig webbdesign, varför inte lära sig webbdesign skriven för detta millennium? Jag vet att jag låter hård, arrogant, elitistisk men jag kan inte förstå varför. Det är varken svårare eller krångligare, tvärtom det är mycket smidigare och sparar en i regel mycket tid när man väljer att designa om sin sida.
Jag kanske skulle starta en webbdesign-blogg med slogan ”Den ända designbloggen som lär dig validerad kodning”. Fast jag har egentligen inte orka att skriva tutorials. Jag sitter fortfarande och klämmer på mitt ända lilla inlägg bland mina tutorials. Andra är på väg dock.
ps. Ett tips på vägen: font-taggen är aldrig okej ds.
Jag drog ut en visdomstand förra onsdagen och är fortfarande lokalbedövad i halva tungan. Jag börjar som smått misstänka att det inte är lokalbedövning längre.
Jättekonstigt.
Min mor ringde och frågade mig om hur man gör gelatin, hon behövde nämligen flytande gelatin för att hon skulle plantera några väldigt speciella frön i gelatinet. True story. Så jag började försöka förklara över telefon vad man skulle göra men på något vis förstod hon inte vad jag menar. Så jag tänkte försöka visa här hur man gör för att få fram smält gelatin.
Lägg antalet gelatinblad du vill ha i en skål med kallt vatten. Det är väldigt viktigt att vattnet är kallt och inte varm, i varmt vatten smälter gelatin som ni ska få se lite längre ner.
Efter fem minuter kan du ta upp gelatinet som vid det här laget ska vara mjukt. Pressa ut allt vatten (eller så mycket som går) från gelatinet och lägg sedan tillbaka gelatinet i skålen utan vatten i skålen. Det vill säga, häll ut vattnet först och sedan lägg tillbaka gelatinet.
Om du skulle göra en mousse av gelatinet så skulle du exempelvis ta en del av fruktsaften och värma upp för att smälta gelatinet i fruksaften (en åt gången) istället för denna ganska omständliga metod. Men om du enbart behöver gelatinet eller om du gör en mousse som baseras på puré så är detta en helt okej metod. Visst kanske andra metoder som är smidigare, i sådana fall få ni posta dem som kommentar här.
I vilket fall, koka upp vatten i en vatten kokare eller på spisen. Riktigt varmt vatten från kranen funkar också. Häll i det kokande/väldigt varma vattnet i en större skål. Lägg sedan i skålen med de utkramade gelatinbladen.
Låt gelatinet ligga tills allt är smält, hur lång tid det tar beror på hur många geltinblad du har. Så enkelt är det att göra gelatin, mycket enklare att bara hoppa vattenbadet och smälta en efter en i värmd fruktsaft iof. Men jag gillar att göra saker onödigt invecklat.
Eftersom hela arbete ”Maktbalans i EU – subsidiaritet och suveränitet i Lissabonfördraget” skulle vara alldeles för stor att publicera här så får ni istället läsa slutsatsen som är tillräckligt kort för att folk ska orka läsa. Läs mer
Äntligen är den nya designen här, väntar man på något gott väntar man aldrig för länge. Min tanke men denna design var att försöka få fram min förkärlek till typografi utan att göra designen för rörig och ansträngande att titta på. Läs mer
Det bygger inte på förnuft eller rationalitet. Utan det bygger på en fördom djupt förankrad i människors allmänna sinnesbild. En fördom som bygger på okunskap. Okunskap som hot för demokratin. Detta är allvar. Läs mer
Språkriktighet behövs för att förstå en text men behövs alla regler? Vilka skrivregler har någon egentlig betydelse för läsbarheten och vilka regler följer vi enbart för att det är rätt? Varför väcker språkriktighetsfrågor sådant debatt? Läs mer